Invägning
I min korridor bor en del killar som gillar att hänga på gymmet. Det leder till diskussioner om allt möjligt - speciellt då alla är högutbildade och 75% av dem läser någon form av medicin.. Häromkvällen tog någon av dem fram sin våg och jag såg på med skräckblandad förtjusning. En efter en av dem ställde de sig barfota på vågen. Alla visade sig vara vältränade (nähä!?) och när det blev sån hinla hets om muskel- och fettprocent så kom även de som inte är intresserade av träning in köket för att väga in sig på H-C's våg. Själv dröjde jag till sist. Det är fortfarande mycket som ska till för att jag (publikt) ska ställa mig på en våg eller diskutera fettprocent. Tog till slut mod till mig och hoppade upp på vågen. Knappade in längd, ålder och aktivitetsnivå och väntade andaktsfullt.
Non-existent träning under våren på grund av sjukdom och en trasig häl har inte gjort mig bättre till mods. Att mina gamla jeans nu mer sitter ganska bra (istället för att vara för stora) gör inte saken bättre. Mina förhoppningar där på vågen var inte jättehöga - om man säger så!
Pustade lättat ut när jag klockade in på 67 kg, 14% fett och 63,4% muskelmassa. Helt ok för en skrivbordshöna som mig! Tänkte kolla igen efter Vätternrundan (9:e juni) och igen efter Vansbrosimmet (7:e juli).
Nu är det dags att få lite skönhetssömn, då sömnen är det viktigaste i kroppsbyggarprocessen.
God natt!
Löprundan. Oscar som hare, sen ICA, därefter fys i gräset med kassen som stod för fotryggen. Man tar vad man har osv..
Sommarryggar
Första dagen på nya jobbet.
So far, so good! Åtta timmar med enorma skavsår av mina nya skor vägdes upp av ett sms från en vän om en Kanye West/Jay Z-konsert nästa vecka. Han har biljetter till oss. Fett!
Plockade ut arbetskläder, så nu har man förutom 60 liters duffelbagen med sommarkläder hemifrån Herte, även en fin pikéklänning, en kortärmad, rosa skjorta och ett par ankelkorta, blå chinos i garderoben. När jag bar hem Gantkläderna så kände jag på något sätt att jag borde lära mig spela tennis eller segla. Eller kanske börja spela hästpolo - with a great outfit comes eternal responsibilities to style.
Månadens sista njutning beredde mig ingen större tillfredsställelse, men mor blev glad!
Churros y chocolate.
Hej då Hälsinglandsemester. Nu tillbaka till verkligheten.
En vecka med Maxines köksiver, mycket stillasittande plugg och en hel del vin. Fem kilometers powerwalk/jogg om dagen har liksom inte riktigt räckt till. Energi in = Energi ut? Inte den här veckan.. Nu blir det Stockholm igen, tentaplugg deluxe och mycket tid på gymmet. Önskar att min häl kunde bli frisk och inte göra ont så fort jag belastar den. Det skulle verkligen hjälpa till mot mina nyligen införskaffade bilringar! =) När jag sprang förbi grannen häromdagen så såg jag ett berg med bildäck på väg till återvinning. Funderade stillsamt mitt i allt flås om jag skulle lägga mig ibland dem och låta mig köras till tippen.
Men nej, skam den som ger sig! Har inhandlat bikini och tvättat alla mina tränignskläder - nu kör vi. Inte till beach 2012, inte till Österrikesemestern i juni, inte till seglingen utan bara för att kunna springa, slippa ha ont i ryggen (har slarvat lite med min rehab på sista tiden) och framför allt kunna unna mig en bit födelsedagstårta den 27:e juni!
Fred ut, kära ni. Nu återgår jag till mina studier!
Snoddaskaka
Mias födelsedag. Födelsedagstårta naturligtvis!
Maxine bakar Red Velvet Cake med rödvin
Alvin och Lovisa-häng i Herte!
Man kan inte låta bli att förtjust i en författare..
..som använder uttrycket "Jane var hans kroniska åkomma", för att förklara att damen i fråga är protagonistens flickvän.
Läser M.D. av Neil Ravin.
Nattlig löprunda.
Gratulerer med dagen, Norge!
Firar för första gången på tre år i Sverige, men det går bra det med. Facebook är fylld med grattishälsningar från sverigenorskar och norsksvenskar. Härligt hur vi svenskar också kan vara glada över våra grannars nationaldag! Vilken syskonkärlek!
Vi här hemma i Hälsingland firar med entrecôte, rött vin, hockey (Sverige - Tjeckien, heja oss!) och så blir det te och en liten bit av himlen till efterrätt. Mimmi inspirerar med bakverk från kokboken [Sommarens söta av Monica och Lisa Eisenman]. Helt sjukt god Red Velvet Cake. Rekommenderas!
Snow White från 1937
Den håller än! Inte riktigt som jag kom ihåg den dock. Antar att det är det som händer när man blir äldre..
Hur syr man ihop en axon?
Den frågan ställde jag mig efter att ha läst följande mening i min lärobok:
"Om axoner i det perifera nervsystemet skadas, dör den del som inte har kontakt med cellkroppen, eftersom cellkärnan och organellerna finns där. Om en liten del av axonen förloras kan axoner växa ut från cellkroppen och ersätta förlusten. Hos äldre är tillväxten av nya axoner begränsad och man försöker därför sy ihop avslitna axoner, ofta med lyckat resultat. Avslitna armar och ben kan sys fast och få full funktionsduglighet."
Biologi B, Karlsson, Molander, Liber förlag 2008
Jag funderade länge på det där. Axoner är skitsmå! Hur syr man ihop något som är så där litet?! Frågade till slut Theo och han påstod att man inte kunde det. Man ska tydligen "sy ihop nervskidan och hoppas på det bästa". Kände personligen att ord stod mot ord och fler artiklar skulle läsas i detta ämne. Här läste jag lite, bland annat.
[Ska läsa lite till nu. Klickar du här kommer du till en källa.]
Allt medan Kristian Antillas Hisingen - Manhattan smekte mina trumhinnor och tågrälsens rytmiska dunk ackompanjerade mig vidare norrut.
Blev precis kallad för ett autistiskt barn, så nu tar jag en ledig helg.
Idag kommer beskedet: Intervju eller ej. KI-väntan med stor spänning.
För två veckor sedan ungefär så var jag och ett par vänner ifån klassen och skrev PIL-testet
[läs mer om det här] till Karolinska institutets läkarutbildning.
[Här har jag skrivit lite om mina ambitioner]. Det var riktigt klurigt, men jag hann sätta mig in i alla frågor och ge ett relativt väluttänkt svar på de flesta. När det var tio minuter kvar av tiden så gick jag tillbaka till de frågor jag markerat som svåra (eller omöjliga!) och gav mig på dem igen.
Tyckte då att det inte alls kändes bra och gick från aulan med en dålig känsla i magen. När jag kom ut från lokalen och mötte mina vänner så var de riktigt slokörade och sa på en gång att de inte hade hunnit alla frågor, utan gissat hej vilt på de tio/femton sista. Hur tråkigt det än var att så många kände sig modstulna, så fick jag lite hopp i hjärtat. Om det nu var ett så utbrett fenomen så kanske det fanns en chans för mig ändå..
I åtanke har jag ändå att många var där och skrev testet för andra, tredje eller fjärde gången. Detta ger ju lite större möjlighet för dem att klara det, då det är samma test som skrivs varje år. Alltid kommer man ihåg någon fråga. Jag pratade lite med en kille som skrev det för fjärde gången - han hade haft en poäng ifrån varje gång hittills så han var väldigt sugen på att klara det den här gången. Det har jag full förståelse för, om man säger så!
Det var den här veckan vi skulle få mailet från KI: har vi kommit vidare till intervju eller ej. Hela veckan har vi kollat vår mail varje kvart, skakat på huvudet åt varandra och det är nog inte mycket som har gått in av den undervisning som har bedrivits på universitetet. Igår berättade en av oss att han läst om någon som ringt KI och frågat när mailen skulle komma. Fredag, var det ödesbestämda svaret.
Jag vet inte hur det är för de andra, men jag vaknade med en klump i magen idag.
Neil Young håller mig sällskap i min väntan. Jag försöker plugga biokemi men det går dåligt. Idag kommer mailet med besked och även om jag innerst inne tror att det inte finns en chans så kan jag inte låta bli att låta en del av mig hoppas.
Hoppet är det sista som lämnar människan.
Vi skulle också ha med oss två bilder på oss själva. Det kom jag och Ingrid på kvällen innan, så vi sprang till Tekniska Högskolans tunnelbaneuppgång - där det enligt ryktena skulle finnas en bra automat. Det är knepigt att försöka se snygg ut, när man har spenderat förmiddagen på en lång föreläsning och eftermiddagen inklämd i en labbrock. Om man tittar noga kan man nästan se spåren efter labbglasögonen runt mina ögon. Aja, här bjuder jag på resultatet:
KI, håll tillgodo!
Kökshäng med mig själv, biokemiboken och en ayurvedisk gryta på spisen.
En lång kvällspromenad med Asra (en supertrevlig tjej i min korridor) som avslutades med hälsosam shopping på ICA Roslagstull.
Härlig varukorg. När man spontanköper allt man tycker är gott inför en lång plugghelg.
Jag fullkomligt älskar att de har öppet till 23, perfekt för studenter som pluggat hela dagen och kvällen och plötsligt kommer på att man inte har något att äta inför morgondagen. Sedan att det är sjukt, ovärt dyrt om man inte är ICA-kund, eller ännu bättre, ICA-student, är en helt annan sak. Jag betalar för tillgängligheten, att slippa gå långt med mina kassar, att kunna kila ner innan skolan för att köpa mat inför en lång dag på Frescati eller bara kunna slinka in efter jobbet för lite sista minuten-komplettering.
Förbereder mig inför morgondagens laboration.
